|
Rasen |
|
|
|
|
|
|
|
|
I ett hundratal år har den dansk/svenska gårdshunden
funnits på gårdarna runt Östersjön, främst i södra Sverige och i
Danmark. Tidigare kallades rasen "Skåneterrier" eller "råttehund",
pga att den fungerat som väktare och råttbekämpare på gårdarna, men den
har även en historia som jakthund.
Gårdshunden liknar Jack Russelterriern, men är mildare i sättet. Dansk/svensk gårdshund är mellan 32-37 cm hög. Rasen är mycket
flockbenägen, och trivs vanligen med andra hundar, djur och barn.
Det är en trogen och
aktiv kamrat, som gärna hänger med på äventyr, älskar långa promenader,
jogging-, skid- och ridturer - men även gillar närhet och gärna kryper
in i värmen under täcket. En allround hundras som tycker om att jobba, och passar bra i
aktiviteter som agility, spår, sök och lydnad, liksom till jakt.
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Rasen godkändes sent av Svenska Kennelklubben (1987), och har därför
inte varit föremål för förädlingsavel under någon längre tidsperiod.
Tillsammans med gotlandsstövaren tillhör gårdshunden
Sveriges genuina lantraser bland hundar.
Ur genetisk synvinkel betraktas
lantraser som genresurser - genetiska reserver, hos vilka mer
ursprungliga gener finns bevarade än de som återstår hos de högförädlade
djurslagen. Med begreppet lantras menar man att raserna är gamla,
anpassade till sin levnadsmiljö, opåverkade av intensiv förädlingsavel
och inblandning av främmande raser. Därmed är också gårdshunden ett
kulturarv, en bit levande svensk/dansk historia (Källa: RDSG, Rasen,
20040604,
http://www.gardshund.com/).
|
|
|
|
|
|
|
